Idag var den värsta dagen jag varit med om.
Jag har varit med om många dåliga dagar.
Men denna, denna slår allt.
Jag är utmattad av sorg.
Av saknad.
Av förlorad kärlek.
Detta är dagen, då jag lät min finaste vän somna in.
Hon tog sina sista andetag runt två tiden idag, hos veterinären.
Min vackraste Lilo.
Mitt mirakel.
Min lojala följeslagare.
Bästa vän, i vått och torrt.
Vi var oskiljaktiga.
Utan henne, är jag inte hel.
Utan mig, är hon halv.
I 7 års tid fick jag ta del av henne, vara hennes klippa och trygghet.
Liksom hon min.
Hon kom in i mitt liv, när jag verkligen behövde ett ljus..
Hon valde mig att älska, att värna om, att ta hand om.
För det var det hon gjorde. Hon tog hand om mig med all sin kärlek som hon hade i sin lilla kropp.
Min underbara, älskade ängel.
Vila i frid.
Och jag hoppas att du är frisk och kry där uppe i himlen.
Och jag hoppas att köttbullarna och pannkakorna där uppe är gudomliga.
Du är förevigt saknad.
Föralltid älskad.
Och aldrig glömd.
1 kommentarer
Alex
25 Mar 2014 16:37
Usch vad fin hon var! hoppas att du har nära o kära som finns med dig just nu och stöttar dig! Jag hade ju haft lite svårt då min "mamma" har lämnat mig ensam kvar i en mörk tunnel. Jag vill bara gå ut ur tunneln men hoppet finns där långt borta. Din Lilo är så fin!! Jag har en katt. Snart kommer det nog upp en inlägg om henne på min blogg: http://livetsomalexandria.devote.se/
kram på dig Emma!
Kommentera