I mitt jobb träffar jag många nya människor, hela tiden varje dag.
Inte bara nya, utan även återkommande kunder.
Många som vill ha hjälp med att hitta till rätt vara, vill ha hjälp med ett pris eller helt enkelt bara undra över något.
På så sätt pratar jag alltid med nya personer.
Det händer, då och då, att jag träffar på unga killar.
Killar runt min ålder.
Killar som är, lite sådär söta, charmiga, härliga, snygga, arroganta, roliga, långa, korta, sura.. Alla möjliga killar.
Jag ler oftast, vet att jag flirtar lite sådär i smyg när de frågar.
Undrar ibland om de tycker jag är snygg.
Eller söt.
Eller inget utav det.
Idag träffade jag på en kille.
Han frågade efter starka nötter.
För han skulle göra ett practical joke på sina arbetskolleger.
Vi skojade lite.
Han var väldigt söt.
Och jag kunde se att han tyckte det om mig också.
Jag log när han tackade för hjälpen och jag slutade inte le efter att han vänt sig om för att gå vidare i affären.
Han var väldigt söt, tänker jag medan jag jobbar.
Det är då jag också inser hur länge det var, sen jag fick någon romantik i livet.
Det är inte det, att jag inte vill.
Eller kan få.
Killar är inte kräsna när det kommer till sex, tror jag inte.
Men däremot så gör jag det jag inte borde göra.
Jag drar mig undan och skapar en mur inombords.
Om detta beror på allt jag varit med om, eller om det är något annat, det vet jag inte.
Jag känner mig nog bara inte redo för ett förhållande.
Samtidigt som, jag saknar det där pirret, en famn eller någon som ringer för att denna någon tänker på en.
Men just idag, tänker jag lite extra på killen med de starka nötterna.
Även om jag troligtvis inte kommer se han fler gånger.
Men man ska aldrig säga aldrig..
Kommentera