Ni som läst sen första början, läst min väg har också läst inläggen motivera mera.
Jag lade upp bilder för att motivera mig själv till vart jag skulle.
Och en av bilderna, eller flera, var just att resa.
 
Helst av allt hade jag velat ta en flygbiljett bara och dra iväg.
Ingen charter, inget bestämt utan ge mig ut och upptäcka.
Men, jag har inte haft en riktigt semester på 2 år nu. och just nu i maj fyller min mor 50 år.
Därför, som vi pratat så länge om, diskuterat, velat, så har vi nu bokat resa.
En charter till Turkiet, Side.
För mig personligen så är det en stor seger.
Det var ju ett mål jag hade, att kunna resa, att kunna gå i bikini, shorts, klänning.
Vi åker om redan 23 dagar.
I en vecka.
 
Jag vet att det kommer bli en stor utmaning.
Jag kommer inte kunna äta som jag gör här hemma, och jag MÅSTE visa min kropp som den är idag.
Det kommer bli tufft. men jag är verkligen redo för detta.
Och jag måste intala mig själv att det kommer bli, och kommer gå hur bra som helst.
Försöka att inte oroa mig för grejer där nere utan att jag ska ha semester.
En välförtjänad sådan!
 
Kramar till er.
I mitt jobb träffar jag många nya människor, hela tiden varje dag.
Inte bara nya, utan även återkommande kunder.
Många som vill ha hjälp med att hitta till rätt vara, vill ha hjälp med ett pris eller helt enkelt bara undra över något.
På så sätt pratar jag alltid med nya personer.
 
Det händer, då och då, att jag träffar på unga killar.
Killar runt min ålder.
Killar som är, lite sådär söta, charmiga, härliga, snygga, arroganta, roliga, långa, korta, sura.. Alla möjliga killar.
Jag ler oftast, vet att jag flirtar lite sådär i smyg när de frågar.
Undrar ibland om de tycker jag är snygg.
Eller söt.
Eller inget utav det.
 
Idag träffade jag på en kille.
Han frågade efter starka nötter.
För han skulle göra ett practical joke på sina arbetskolleger.
Vi skojade lite.
Han var väldigt söt.
Och jag kunde se att han tyckte det om mig också.
Jag log när han tackade för hjälpen och jag slutade inte le efter att han vänt sig om för att gå vidare i affären.
Han var väldigt söt, tänker jag medan jag jobbar.
Det är då jag också inser hur länge det var, sen jag fick någon romantik i livet.
 
Det är inte det, att jag inte vill.
Eller kan få.
Killar är inte kräsna när det kommer till sex, tror jag inte.
Men däremot så gör jag det jag inte borde göra.
Jag drar mig undan och skapar en mur inombords.
Om detta beror på allt jag varit med om, eller om det är något annat, det vet jag inte.
Jag känner mig nog bara inte redo för ett förhållande.
Samtidigt som, jag saknar det där pirret, en famn eller någon som ringer för att denna någon tänker på en.
 
Men just idag, tänker jag lite extra på killen med de starka nötterna.
Även om jag troligtvis inte kommer se han fler gånger.
Men man ska aldrig säga aldrig..