Hej alla läsare.
Om ni nu finns där.
Eller så.
Jag kanske inte uppdaterar lika ofta.
Jag ska bli bättre, I promise.
Oj, oj, oj.
Vad stolt jag är.
Nästan så jag spricker.
Jag har gjort sådana framsteg på bara några veckor.
Modig, stark, motiverad.
Lite sådär, klarar allt bara jag vill.
Och det är nog så som många säger, vill man så går det.
Jag har borstat bort det tänket så länge, så ofta.
För att vara exakt, 13 år.
För innerst inne har jag aldrig riktigt velat.
Eller nej, FEL, jag har aldrig riktigt vågat ta steget.
Inte ensam.
Men så hände det något.
Jag kan inte svara på vad.
Kanske ramlade jag i golvet, slog mig hårt i huvudet, blev överkörd av en buss och överlevde?
Men någonstans på botten såg jag ändå ett ljus långt bort.
Och det ljuset har jag tagit tag i, med all min kraft och sökt mig mot.
Klorna som sitter på mina axlar är inte lika vassa.
Inte lika aggressiva.
För varje tugga, hur ont det än gör, hur mycket det än plågar mig för stunden så blir jag om än lite starkare.
Idag samlade jag en himla massa vuxenpoäng.
Jag ordnade upp min ekonomi, ringde runt till företag och kände för varje samtal hur allt lättade.
Att plötsligt blev livet en gnutta bättre.
Så när jag ändå hade sådant flyt, så gjorde jag lunch.
Pasta.
Kan ni tänka er?
För ett halvår sen skulle jag aldrig få för mig att äta det.
Så ont man hör om pasta.
Dåligt hit och dit.
Men det är inte sämre än något annat, egentligen.
Så HEJA mig.
Heja er.
Nu är det dags att ta tillbaka det som är mitt.
Livet alltså.
KRAMAR
Måste visa er världens godaste fruktsallad.. så underbar.
.I min fruktsallad har jag banan, kiwi, clementiner, granatäpple, mango, sharonfrukt och vaniljkesella.
Ljuvligt!
Kommentera