Dag 17 utan kräkning.
Det har verkligen hänt mycket.
Både i mig och utanpå.
Jag är några storlekar större.
Bröstkorgen är lite större, med andra ord har jag börjat få bröst.
Mina lår går ihop längst upp och jag passar nu ett par gamla byxor i garderoben, som hängde förr.
Kindbenen syns inte längre och nyckelbenen samt revbenen syns knappt heller.
Hade någon sett mig idag, så hade nog ingen kunnat ana min historia.
Och det ska vara bra..
Inuti mig har det hänt så otroligt mycket.
Mitt ständiga fokus ligger inte just på maten, inte konstant som förr.
Jag väljer aktivt vad jag vill äta, och vad jag fixar att äta.
Genom att göra detta, så kan jag kontrollera min ångest - vilket i sin tur gör att jag inte upplever hetsätningar,
eller värdelöshetskänslorna för att jag ätit för mycket.
Jag väljer att aktivt äta mycket protein och grönsaker.
Så att jag blir mätt.
Och att äta regelbundet på "bestämda" tider.
Jag väljer att utesluta sådant som jag skulle må dåligt av.
Och det är, inte för att jag rusar upp i vikt (eller?) utan för att det är det JAG mår bra av.
Ni kanske sitter där och tänker "Men då är du ju fortfarande i ätstörningens klor!"
Ja, det kanske jag är.
Ja, det kanske jag är.
Men om det är det enda som får mig att inte spy och göra illa mig själv, så kanske det får vara så just nu.
Det absolut viktigaste måste väl ändå vara, att jag har hittat ett sätt som fungerar för mig och min själ.
Det har hänt mera.
Jag minns saker, som jag inte kunde minnas förra året.
Det kunde vara simpla saker som lösenord till min mail eller titta klockan för att sedan titta igen för jag glömt det.
Mitt minne är alltså bättre.
Jag orkar lyfta på jobbet och behöver inte ta hjälp av mina kollegor.
Jag orkar ta hand om min hund, utan problem eller brist på engagemang.
Jag har inte längre hjärtklappningar, eller ont i njurar eller tänder.
Detta är saker jag varje varje varje dag fokuserar på.
Hur enklare livet blivit med vardagen sedan jag gått upp i vikt.
Så fort mina automatiska tankar kommer om viktuppgången, och jag börjar på skit så försöker jag tänka
på att hålla ut för att det kommer vara värt det.
Det är dag 17 av en anledning.
Inte bara aktivt val av min kost och motion.
Utan för att jag har bestämt mig på riktigt men den viktigaste faktorn till detta -
För att jag är värd det och för att jag är starkare än av jag själv tror.
Men nu vet jag.
Jag är stark.
Som jag gråtit/gråter.
Skrikit/skriker.
Hatat/hatar.
Och så kanske det kommer vara en lång tid framöver..
Det enda jag mest önskar just nu är att vikten kan stå där den är så att jag har tid att få acceptera och bara vara.
Jag önskar er en trevlig söndag.
Herregud.. dag 17.
17 dagar.
Från 10-15 kräkningar om dagen.
Till NOLL i 17 dagar.
Jag är ju fantastisk.
Kommentera