Det är måndag.
Klockan ringer och hela kroppen skriker efter sömn trots att jag sovit sju timmar.
Det måste ha varit mitt helgprojekt med målningen av mitt vardagsrum.
Mina icke existerande muskler vill inte vakna efter sitt hårda slit med rollern.
Jag stiger upp, gör mig iordning.
Ignorerar tanken att jag borde stoppa i mig ett knäckebröd.
Varför?
Jag vet inte faktiskt. Antagligen av ren vana.
Igår åkte jag och mamma till IKEA.
För att handla lite nytt till MIN lägenhet.
Det kändes bra.
Vi strosade runt, diskuterade inredningar.
Inspiration.
Dags för mat.
Nästan allt gick ner.
På topp.
En glad tjej.
Som faktiskt åstadkommit något i helgen mer än ältande.
Och depp.
Vi fikar också efter timmars energislösande inne i det stora varuhuset.
Jag tar lite av allt.
Och det är på topp.
När jag väl hamnar i säng är jag helt slut efter dagen.
Men så nöjd över allt jag klarat av, och att jag gjort det helt själv.
Nu har jag äntligen ett fint hem att komma hem till.
Som innebär ansvar.
Så sitter jag i bilen på vägen till jobbet imorse.
Och sjunger med avicii wake me up.
För det känns som en nystart.
Något som jag behövde göra för mig själv.
Idag har hela dagen gått bra.
Om man bortser från min fight med lunchen.
Men man ska inte se bara sina misstag.
Utan klappa sig på axeln för det man gjorde bra.
Jag bjuder på en bild från mitt nymålade vardagsrum.
Tapeten innan målning finns inte på bild.. men låt säga såhär.. det är helt perfekt nu.
Kramar från en tjej, som är i liv.
KRAM
Kommentera