Uppdateringarna blir färre och färre.
Inte med mening.
För en vecka sedan, hände det något i kroppen.
Främst magen.
Efter en kvällsmåltid började jag känna mig svag.
Uppsvälld och febrig.
Dålig i magen, i fyra dagar konstant diarré.
Och feber på kvällarna.
Nu har det gått en hel vecka av krångel.
Hur mycket jag än vill och kämpar med att behålla - så kommer det en frossa.
Muskelsvaghet och yrsel.
Ångest? Inte det minsta.
Men något är fel.
-3kg på en vecka.
Jag ser ut som skinn och ben.
Jag hatar hur jag ser ut just nu.
Ska ringa läkare imorgon.
Det är viktigt att jag är helt ärlig med min problematik.
Och det skrämmer mig.
Tänk om det är kroppen som ger upp nu..?
Jag är inte redo för att ge upp, samtidigt förstår jag att det är konsekvenserna jag får ta.
Det som alla varnat mig för.
Jag går i dagar i sjuka tankar.
Och kan känna hur jag faller i dem ju smalare jag blir.
Jag måste ta mig upp.
Men det är inte lätt när jag mår som jag gör.
Jag har funderat mer och mer på inläggning/behandlingshem.
Men jag vill ju så gärna fixa det själv.
Frågan är bara... jag har bott själv sen maj.
Det är 6 månader.
Har jag inte klarat det själv än, vad säger att jag gör det nu?
Förtvivlad..
1 kommentarer
Sara
12 Nov 2013 13:38
Hej! Hittade hit för första gången i dag och tänkte bara komma med ett litet hejarop. Oavsett om du väljer att bekämpa sjukdomen på ett behandlingshem eller inte så är det ju ändå DU som i slutändan hjälper dig själv. Visst? Det är DU som måste förändra din livsstil och ditt tänk och det är ju DITT beslut att göra det med lite hjälp av andra.
Kämpa på! <3
Kommentera