Jag förstår inte varför det ska vara så svårt.
Så svårt att acceptera sig själv.
Och respektera den jag är.
 
Varför ska det vara så svårt att älska mig?
Och älska mitt skal som ska finnas med mig hela livet?
 
Jag har ju definitivt bestämt mig att förgöra monstret som sitter på min axel.
Det är bara det att jag har svårt att uppfatta om det är monstret eller jag som pratar.
Som nu, nu när jag ätit en frukost. Fast jag inte ska vara ett skit aktiv idag.
Så får jag dåligt samvete för att jag åt en smörgås till gröten.
Är det monstret? Eller är det jag?
Det är den här eviga kontrollen som jag vill ha.
Hade jag det nu?
Jag slösar så mycket energi på att tänka igenom allt jag äter.
Och även efter jag har ätit.
 
Något jag har insett är också, att när jag blir stressad i någon situation så faller jag lätt igen.
Det kan handla om jobbet.
Om vänner, att bli sårad eller att ha förväntningar på sig.
Eller om min ekonomi som jag kört lite i botten på alla handlingar.
Det var ju inte såhär jag skulle ha det när jag fick min egna lägenhet.
Jag skulle ju njuta, festa, vara med.
Istället sitter jag här.
Ägnar min vakna (och drömmar) tid åt att räkna, räkna.. räkna..
Det slutar aldrig.
 
 
Jag har två viljor.
Den ena vill ligga på så lågt kaloriinnehåll som det bara går!
Medan den andra sidan vill gå upp i vikt, vill få tillbaka mensen.. vill inte att benen ska sticka ut.
 
Varför ska det vara så svårt att älska mig?
 

1 kommentarer

Helen

17 Nov 2013 11:52

Hej!
Första gången jag överhuvudtaget var inne på PT-Fias blogg (i fredags tror jag) hittade jag en kommentar skriven av dig och en länk till din blogg. Nu har jag läst vartenda inlägg du har skrivit. Du är så ärlig och så mycket starkare än du tror. Jag har skrivit ett brev till dig, eftersom jag känner igen så mycket i din kamp för att bli frisk. Om du har lust att läsa det skulle jag gärna vilja ha din mail-adress.
Kom ihåg att du är okej och duger som du är. Du är faktiskt mer än "bara okej", du är unik och viktig. Värdefull. Värd att älskas. Vacker. Stark. Modig. Du är allt det fina som inte kan mätas på en våg. Du har drömmar som du kommer kunna uppfylla. Dina erfarenheter kommer hjälpa både dig och andra i framtiden. Du kommer få skratta och känna glädje över livet, för du orkar så mycket mer än du tror. Du kommer att vara tacksam för de som stått vid din sida och du kommer återgälda deras omtanke tusen gånger om. För sådan är du. Det jag har läst berättar inte bara om din kamp, utan också om vem du är. Idag önskar jag att du gör något snällt för dig själv. Ta en promenad. Se din favoritfilm. Sms:a en vän för att bara höra hur hon har det (det känns bra att bry sig om andra och lägga bort fokus på sig själv en liten stund). Skriv en post-it lapp med dina bästa egenskaper och sätt fast på badrumsspegeln - läs dem varje gång du går in där. Här kommer en stor KRAM till dig!

Kommentera

Publiceras ej