Detta är mitt första inlägg.
Jag vill förtydliga att denna blogg kommer inte att innehålla stötande bilder.
Eller verktyg för hur du kan gå ner i vikt.
Jag kommer heller inte att avslöja vem jag är just nu.
Utan endast fokusera på mitt mående och min långa resa jag har framför mig.
Jag har levt med en ätstörning i ungefär 13 års tid.
Jag kan minnas tillbaka så långt som när jag endast var en tioåring och stod på vågen.
Hur jag svalt mig själv några dagar för att få en kick av att se siffrorna på vågen minska.
Jag har alltid varit kraftig, när jag var yngre. Något jag också ständigt fick höra i skolan.
Och jag har också alltid varit matglad när jag var yngre, Något som inte heller gick obemärkt förbi.
Jag kan inte svara på varför just jag, efter så många år med denna sjukdomen blev drabbad.
Även om alla psykologer, psykiatriker och terapeuter har försökt hitta alla möjliga orsaker, som mina föräldrars skilsmässa, min mammas ständiga bantande, min utsatthet för mobbning i skolan eller brist på självkänsla, så kan jag inte skriva varför.
Men det jag ärligt kan skriva är att jag har insett, mer nu än någonsin att jag är drabbad av Anorexia/Bulimi.
Och att jag, efter så många år av självdestruktivitet väljer att en gång för allt i världen, ta mig ur det.
Jag tänker inte bara gå upp i vikt och bli bättre på mitt ätande. Jag tänker också bli kvitt mina plågoandar.
och föralltid sluta räkna kalorier, fett och förbränning.
Jag tänker också sluta lägga fokus på vad vågen säger och istället hitta vem jag är och vad min själ vill med mitt liv.
för helt ärligt? Jag tror jag dör på riktigt snart om jag fortsätter på denna vägen.
Jag har en lång resa och kamp framför mig, men än är det inte för sent.
Så länge jag vågar tro att det går, så ska det gå. För det går.
och det finns ingen annan utväg än döden ifall jag inte tar tag i mina problem.
wish Me luck.
i Will need it.
Kommentera