friskajag.blogg.se

Jag fick uppgiften av min behandlare att skriva ner hur en bra dag ser ut.

Hur ser en bra dag ut för mig?

 

Jag har tänkt på detta i snart en veckas tid.

Har inte börjat skriva något.

För jag har faktiskt inte den blekaste aning.

Jag har tagit fasta på de stunder när jag mår okej.

När jag känner mig glad och stark,

Och försökt stanna upp för att reflektera över vad det är som gjort mig glad.

Eller stark.

 

Jag har kommit fram till att det är stunder då jag lyssnar på mig själv.

När jag gör precis det som faller mig in.

Och följer min magkänsla.

 

Det kan vara att jag klarade av att äta upp en lunch, trots att jag inte är speciellt aktiv den dagen.

Till att ladda ner en bra film, och följa med i den. Förutsatt att den är bra såklart.

När jag ägnar min tid åt Lilo, min hund. Som jag allt för ofta försummar.

 

En bra dag för Emma, mig, är när jag inte är stressad.

När jag får göra precis det Emma vill.

 

Att sätta kvalité på min vardag.

När jag orkar städa och det blir vackert i lägenheten.

Så att jag trivs.

När jag handlar, för att må bra, istället för att kolla allt innehåll på förpackningar.

När jag HELT ENKELT tar fasta på bra situationer och tänker positivt kring mitt liv.

Att jag ändå är tacksam.

Tacksamhet är viktigt.

 

En bra dag är när jag inte lägger fokuset på min siutation, som om det är hela min värld.

Utan att göar saker utan att tänka för mycket på det.

 

Jag bakar, för att jag älskar att baka.

Inte för att jag är anorektiker som ska göda andra.

Jag stiger upp ur sängen för att jag vill se framåt, framåt till en dag då jag är frisk till att träna, umgås med vänner, vara i livet.

 

Jag har börjat tänka mer och mer positiva tankar kring allt.

 

HUR JAG GÖR?

En situation kan vara att jag får ångest efter att ha stoppat några nötter i munnen.

Så snurrar mina tankar igång om hur mycket fett och kalorier de innehåller och nu är hela dagen förstörd.

DÄR, tvingar jag mig själv att tänka, vad bra Emma, då får jag äntligen lite höfter. Armar. Bröst. Nu mår mina organ gott. Nu får jag leva lite till. 

Om jag då tänker att jag kommer bli tjock och magen kommer hänga utanför byxorna, så tvingar jag mig själv att tänka att det är vackert med lite fett på magen. Vem vill ligga med ett benrangel? Eller ännu längre fram, vem vill ha ett förhållande med mig? En tjej som petar i mat, pratar mat, räknar innehållet på maten, klagar på sig själv, gråter i ångest eller spyr efter måltiderna.

 

Förstår ni nu hur jag faktiskt fightar med detta tankemönster, och att jag allt för ofta blir trött på mig själv.

Men jag vet vart jag vill och vart jag ska. Så jag fortsätter, för en vacker dag når jag mål.

 

Och när jag gör det, kommer inget någonsin kunna besegra mig.

Den dagen ska jag skaffa mig en egen medalj, en pokal.

Som beviset för blodet, svetten och tårarna som hägrat i åratal.

 

Kärlek till er där ute.