Jag har tid klockan 15:00.
Så jag går tidigare från jobbet.
Sitter där, som vanligt i tid och väntar.
Klockan blir 15:05 och 15:10..
Jag blir irriterad.
Har man en avtalad tid, så står man fast vid den.
Vad är det annars för mening?
Dörren öppnas och min behandlare kommer ut.
Sen psykiatrikern A som jag ska träffa.
"Ja har du väntat länge?"
Jag är ännu mer irriterad.
Jag åker tidigare från jobbet, förlorar pengar, för att passa tiden som hon har gett mig.
Och så har hon inte respekt nog för att passa den själv.
Värdelöst.
Vi pratar om varför jag inte går på mediciner.
Hur det är nu.
Hur det går.
Vad jag gör.
"Om jag ser tillbaka på i somras, till nu, så mår jag ju verkligen bättre. I somras var det som värst och att jag ens orkade med att leva då.. utan en matbit i kroppen på dagar.. jag vet inte hur?"
Jag är så pass klar i mitt liv, att jag vet att det är frisk jag ska bli.
Jag slutar inte kämpa, förrän jag nått mål.
Kärlek.
Kommentera