Det låter.
Kurrar, grymtar.
Ibland gör det ont.
Den pratar.
Jag pratar tillbaka, i huvudet.
Den ber om mat.
Jag argumenterar.
Mitt argument är att det redan blivit för mycket idag.
Med hetsätningar.
Med kräkningar.
Jag ber den om att vara tyst.
Att inte värka så mycket.
Och försäkrar den om att imorgon blir det en perfekt dag med näring.
Inga snedsteg.
Inga hetsätningar, bara hälsosam mat.
Effter många om och men, somnar jag tillslut.
Med hungrig mage.
Min första tanke när jag vaknar denna morgon är min tanke jag alltid tänker när jag vaknar.
Jag skippar frukosten idag..
Den tanken hörs mest.
Efter morgonkaffet och hundpromenad tar jag tag i frukosten iallafall.
Mitt hälsobröd jag bakade dagen innan, jag tar fram två skivor.
Kokar ett ägg.
Gör en skål med flingor och yoghurt.
Väl medveten om att det är för mycket..
Men jag äter ändå.
Och trots att jag inte åt upp, finner jag mig i ångestens klor och låter allt glida ur mig igen.
Jag vet att det är en sådan dag idag. Det är ångestens dag.
Hur vänder jag denna dag?
Jag faller.
Och faller.
Tillbaka lite till.
Hela dagen.
Timme in och timme ut.
Jag kan inte stoppa det.
Jag har nått botten.
Och så fort jag äter något, spelar ingen roll hur nyttigt det är, så knackar ångestmonstret på dörren.
Ångestmolnen är starka och paniken över mitt värde är större.
Helt ärligt?
Mitt liv är det svåraste jag någonsin tvingats kämpa för.
Borde lägga in mig själv.
Låta andra sköta min mat och släppa kontrollen.
Men jag vågar inte.
Vart tog min motivation vägen? Och hur knäppt är det inte, att det ena dagen kan vara så "bra" medan andra dagen käpp rätt åt helvete?
Men jag antar att om det hade varit enkelt, så hade det inte heller varit en fight att ta.
Kommentera