Jag har tänkt.
 
tänkt på att avsluta allt.
 
jag har också trillat.
 
trillat med huvudet i toaletten.
 
2 gånger på en vecka nu.
 
5 månaders kräkfri hade jag varit den 6 juli.
 
Nu - ett misslyckat projekt.
nu ett fiasko.

1 kommentarer

Helen

29 Jun 2014 04:49

Sluta tänk ALLT eller INGET! Tänk på alla dagar du varit kräkfri, minst en 140 stycken. Är det ett misslyckande? Det är ju rena rama jäkla succén. Förstår du??
Du måste kontakta någon för hjälp så fort som möjligt så du vänder den här negativa trenden. Jag vet att du inte vill tillbaka egentligen, men när allt är skit vill man tillbaka till det som var tryggt och där man kunde fortsätta vara destruktiv.
Ditt liv har bara börjat fina du! Du har så många vackra, roliga, händelserika år framför dig. Ditt liv ska inte vara så här. Det är sjukdomen som talar nu. Det är en inkräktare och en fiende. Låt den inte vinna över dig. För du är så stark och klarar detta även om det känns allt annat än så just nu. Du har inte misslyckats!! Det började bara regna lite och du hade inget paraply och blev blöt. Så nu måste du springa in till en vän, byta kläder, dricka en kopp té, bli torr och varm igen innan du ger dig iväg igen.
Känner igen mig så mycket i tankarna på att ge upp och avsluta allt. Det är ok att känna så. Men det är inte värt att göra handling av det. För så småningom vänder det och du kommer till och med att få anstränga dig för att komma ihåg hur det allra mest överjävliga och meningslösa kändes inom dig. Du tror mig inte gissar jag, men jag råkar VETA att det är så :)
(Ursäkta att jag inte låter så ödmjuk men du måste öppna ögonen och se på dig själv på ett ärligt och snällt sätt. Du ser bara allt dåligt med dig, men din familj och fina vänner ser inte på dig så!!)
Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig på nåt sätt. Kan ju berätta att jag också trillar dit ibland. Med matvägran, kräkning, matångest, glassätning, you name it. Nån gång i halvåret kanske och det händer utan att jag är beredd känns det som. Men nu går jag inte ner mig helt som jag gjorde innan, utan nu försöker jag analysera vad som ligger bakom det och göra nåt åt det. Ofta är det stress som gör mig extra känslig och om det händer nåt då som får mig att må dåligt och få ångest så kan det gå på automatik med maten. Någon annan kanske tömmer en flaska vin istället, vad vet jag. Men det gör en ju inte till en helt misslyckad människa eller hur?
För mig har det hjälpt att äta anti-depressiva under en längre tid, men det är ju så olika hur man vill och tål sån medicin. Den gjorde i alla fall så att depressionen försvann och då blev liksom förutsättningarna för att kunna ta hand om allt det andra så mycket bättre.
Men jag vill inte säga till dig att du ska ta medicin eller nåt sånt, utan mer säga att det finns massa sätt att bli frisk och må bra på. Min psykolog brukar säga att allt som får en att må bra på riktigt, på djupet och på lång sikt är tillåtna medel :) Ibland tar man ett steg bakåt men det går alltid att komma framåt igen. Du kommer hitta vägen igen!!
H.O.P.E. Hold On Pain Ends.
Nu ska jag sova lite igen, dessa nattliga timmar med alla tankar... Ta hand om dig!! Förresten vad bra att du bloggar igen!!

Kommentera

Publiceras ej