Hej!
 
Jag har inte skrivit på en månad nu.
Kanske är det mer.
 
Jag pendlar upp och ner hela tiden.
Men jag ser också resultat i min träning och i min kost.
Idag har jag en starkare kropp, fastare.
Större än jag önskar såklart, så kommer det nog alltid kännas.
Kanske blir jag aldrig av med de tankarna.
Så jag kanske får acceptera att de finns där.
 
Mycket har hänt denna månaden.
Jag har lärt mig mycket om mig själv.
Min mat går rätt okej ändå.
Mer på rutin.
Har haft mindre aptit ett tag vilket gjorde att jag tappade några kgn men jag skulle tippa på att de är återvunna igen.
Jag antar att det är så livet är.
Upp och ner.
Precis som den resan jag har bakom mig och det jag har att slutföra framför mig.
 
Jag har just nu semester och ska börja jobba på måndag igen.
Det har varit väldigt stormigt känslomässigt dessa tre veckor jag varit ledig.
Inte bara kring min sjukdom och mat/träning.
Jag har börjat, hör och häpna, dejtat en kille.
Kruxet i detta är att han bor så långt bort, 30 mil.
Han är över öronen, medan jag brottas med alla olika känslor.
 
Jag försöker inte ta ut det över maten. Dock har det blivit lite så.
I vilket fall som helst så har jag inte kräkts sen förra gången jag föll.
Och jag har börjat älska mig själv mer och mer.
Det är klart det går i perioder.
Men jag försöker intala mig själv varje dag att jag duger hur jag än är och ser ut.
Försöker ta åt mig av komplimanger och dylikt.
För visst får jag mycket komplimanger.
 
Och kanske är det därför jag inte hunnit skriva på ett tag.
NEJ fel, jag har hunnit, jag har bara inte känt av ett behov efter det.
Kanske är det också ett tecken på ett mer friskare liv.
 
Kramar.

Kommentera

Publiceras ej