Jag sätter igång en film på datorn.
I min ensamhet visar Angelina Jolie hur den onda fen ska härska.
Jag tuggar i mig några nötter.
Några lakritsbitar.
Kanske slank det ner några ferraribilar också från förra lördagens påse.
Jag dricker vatten.
Vatten, vatten, mer vatten.
Plötsligt från ingenstans sväller jag upp.
Jag tappar andan.
Tänker inte klart.
Vet inte hur jag ska kunna andas.
Klamrar mig fast med all kraft att det ändå är okej.
Snart kommer jag andas.
Andas igen.
Men paniken skriker inom mig.
Och jag hamnar på toaletten.
Med huvudet böjt över kanten och gör det jag absolut svurit mig själv att inte göra mer.
Känslan efteråt - tom.
Andningen är tillbaka.
Magen är återigen smal.
 
Nästa sekund - 
jag mår skit.
Ångrar mig.
Sätter hela mitt system ur balans.
Jag gjorde det igen.
Det jag lovat så hårt att inte fall i.
 
Stressen runtomkring mig är påfrestande.S
Så jag inser att jag just nu har för mycket att hantera.
Det är nästan ohanterbart.
Kär.
Med fjärilar i magen men med saknad som gör mig osäker.
Avståndsförhållande - funkar det?
Ett jobb sen 6 år tillbaka som jag inte längre trivs på.
Funkar det?
Träning som börjar bli ett tvång - funkar det?
Kosten har jag ingen uppfattning om, ingen direkt uppskattning till mat - funkar det?
Mamma ser jag knappt längre sen jag blivit bättre - funkar det?
Ekonomin - funkar den?
 
Jag har för mycket på bordet just nu.
Kanske var det därför.
Därför jag kaosade och urartade den kvällen..
 
Jag ger inte upp.

Kommentera

Publiceras ej