Jag vet inte varför jag loggade in här.
Just nu, just ikväll.
Men fingrarna vill dansa över tangentbordet för en stund.
Dansa i takt med tankarna som virvlar i huvudet.
Så dåligt samvete som jag har just nu har jag nog aldrig haft.
Inte på denna nivån.
Om vi bortser från anorexin/ätstörningen ett tag..
Jag har för första gången i mitt liv gjort slut med en annan.
Jag har klippt banden och jag "mår bra" av mitt beslut.
Bättre än jag trodde - vilket tyder på att jag gjorde rätt.
Jag följde min magkänsla och bortsåg från vad jag upplevt det senaste halvåret.
Men jag vet att jag krossade en annan människas drömmar och slog hans hjärta i tusen bitar.
Det svider att tänka på det.
Samtidigt, jag kan inte leva det livet för en annans skull.
Det är livet för kort för.
För att påminna mig själv - 5 veckor utan kräkning.
Det låter lite jag vet, men en sak i taget och jag är påväg.
Kärlek.
