Att vara ledig helg är ju hur underbart som helst.
Men det här med att vara just ledig är också enormt jobbigt.
Idag glömde jag faktiskt bort att äta mat.
Hur sjukt låter inte det, när allt jag gör är att tänka på mat?
Jag vaknade och tänkte en överdriven dos av negativitet.
Kanske var det så det började?
För vips så hade jag varit ute med hunden, storstädat och på väg mot affären för att köpa väggfärg.
Inte någon gång under dem 3 timmar kände jag av någon hunger.
Och ständigt "Jag ska bara.. sen ska jag äta frukost.."
Och när en vän hälsade på för att bjuda på fika nära kvällningen insåg jag att det enda jag stoppat i munnen var några torkade äppleringar.
Jag har distraherat mig så mycket med både städning och målning idag att jag glömt bort, eller kanske med vilje, att äta.
Det kan ju inte vara okej?
Igår (fredag) hade jag gått upp igen.
Och ångesten anföll mig, hårt och brutalt.
Så jag gjorde det som jag blivit ombedd att göra.
Ringa min behandlare.
Hon peppade och pushade i telefonen och jag fixade både frukost och lunch tack vare hennes ord.
Jag MÅSTE fortsätta kämpa.
För mig.
Kommentera