Det är så mycket känslor.
Så mycket tankar.
Jag vill ge upp.
Jag orkar inte denna kampen mer.
Varje dag.
Likadant.
Det spelar ingen roll.
10 månader sen.
2 veckor sen.
Igår.
Idag.
Imon.
Varje dag gör jag samma sak.
Mina tänder faller snart av.
Min kropp skriker.
VARFÖR utsätter jag mig för det här?
Varför, varför, varför..
Kan jag inte bara vara normal?
VARFÖR ska jag vara rädd för att bli tjock.
Och VARFÖR ska den rädslan ta över mig.
Mitt mående.
Mitt liv.
Mitt tillstånd.
Jag har ingen kontroll längre.
Så värdelös, pissig vardag.
Jag orkar inte mer okej?
Jag har gjort mitt i detta.
I denna värld.
Jag är ledsen.
Jag är frustrerad.
Jag är svag.
Jag är arg.
Ilsk.
Jag är tragisk.
Trasig.
Hopplös.
Förtvivlad.
Men mest av allt..
Jag är rädd.
För mig själv.
Kommentera