Hej!
valde idag att spendera min dag med min fina mamma. Det är både bra och jobbigt. Men det är lättare att kämpa med maten när jag har någon med mig. Trots att jag vet att jag ska klara av det själv för att komma någon vart. Men samtidigt är jag nere på så låg vikt nu att jag tar till alla medel för att få i mig så mycket som möjligt. Det är ju en utmaning i sig. Att äta både bullar, godis, chips, glass, kex med ost och även en portion makaroner med köttfärssås. Efter det ska jag också klara av att inte kräkas upp maten. Mina tänder har blivit så förstörda efter alla mina kräkningar genom åren att jag inte har råd att kräka upp maten längre.
så hur tänker jag när magen står rakt ut för den är svullen och ovan. Och hur tänker jag när jag knappt kan böja mig ner utan att det kommer upö i munnen?
jag vet faktiskt inte. Mer än att ångesten får förbli. Och att jag förhoppningsvis står ut med att sova på saken. Kanske är det också min starka längtan efter att kunna bära ett par shorts nu i sommar som inte är storlek 32. (32 finns inte ens i de vanligaste affärer..) utan att jag måste gå upp iallafall en storlek.
jag kommer fixa detta.
Kommentera